Klickerträning blir ständigt mer utbredd och börjar så smått att nå fram till fågelhundsmiljöer.

Text: Thomas Stokke

 

”Äkta”klickerträning kännetecknas som bekant av

1) att endast använda positiv förstärkning och negativt straff,

2) att bygga på hundens eget initiativ/inte locka eller lura och

3) systematiskt användande av betingad förstärkare.

Förvisso är det fortfarande inte mycket ”äkta” klickerträning av fågelhundar, och oftast syndas det mot krav 2, men även mot krav 1 i den så kallade kravfasen. Jag försöker på inget sätt att påstå att jag har lösningen på allt eller att min metod fungerar för alla, men vill gärna dela mina tankar och erfarenheter med läsarna när det gäller träningen av den strävhåriga vorstehn Pax.

 

En stående fågelhund

…skall söka av terrängen med hög näsa, i första hand i galopp . När den hittar fågeln skall den markera denna för jägaren och få den att trycka genom att ta stånd. Beteendet ”att ta stånd” kallas populärt för en ”instinkt”, det vill säga ett medfött beteende; en kombination av reflexer och ärftliga beteendedrag. Stående fågelhundar från bra jaktlinjer behöver inte lära sig att ta stånd, presenteras de en fågel på ett vettigt sätt kommer genetiken att göra jobbet, för att säga det lite enkelt.

När hunden har fast stånd och får fågeln att trycka bra, blir den stående så tills jägaren kommer fram till hunden. På kommando, till exempel ”Ja!”, skall hunden resa fågeln, dvs få fågeln på vingarna, så att jägaren får skott. Det är helt avgörande för hundens egen säkerhet att den håller sig lugn under uppflog och skott under praktisk jakt, men lugn i uppflog är också viktigt för den jaktprovintresserade som vill förskaffa sig en bra premiering. Lugn i uppflog och skott (på norska ”Ro i oppflukt og skudd”, förkortad RIOS; översättarens anm.) är det dressyrmoment som ger en fågelhundstränare de största utmaningarna.

Traditionellt tränas detta moment med hjälp av en kombination av både positiv och negativ förstärkning samt positivt straff. Det finns en massa olika metoder på marknaden. En vanlig metod är emellertid att använda positiv förstärkning och mycket hjälp i början av inlärningen, som till exempel kommandot ”sitt!” tillsammans med handtecken och lockande med godbitar över hundens huvud. Andra använder endast negativ förstärkning och positivt straff redan från början; de kommenderar ”Sitt!” och trycker hunden över korset. Sätter den sig, upphör trycket. Därefter kommenderas ”Sitt!” i en rad olikasituationer, bl a vid utfodring, när hunden skall ut genom dörren och under lek med en ripvinge i metspö, där vingen rycks upp framför hunden. Ofta sätter man snabbt kriterierna så högt att hunden misslyckas och man får möjlighet att korrigera (alltså använda positivt straff). Detta är särskilt utbrett när hunden tas med till fjällen och kommer i fågelsituationer utan att egentligen ha lärt sig vad den skall göra när ripan lyfter.

En klickertränare delar upp varje moment i små delar och lär hunden exakt det vi förväntar oss av den. Vi låter hunden jobba självständigt utan lockande och påverkan. Dessutom fokuserar vi på vad hunden skall göra istället för på vad den gör fel.

Hundar gör inte fel, de gör bara det de har lärt lönar sig. Samtidigt måste man naturligtvis fokusera på kontroll till vardags och inte ge hunden möjlighet att lära sig olater genom att ”belöna sig själv” när den springer fritt i skogen eller på fjället.

Innan vi tar för oss träningen steg för steg, vill jag nämna några mycket nyttiga verktyg som jag lärde mig av en av de stora klickertränarna i USA, Morgan Spector. Dessa verktyg har effektiviserat min träning avsevärt.

Latenstid

= ”tiden från det du presenterar din cue tills hunden kan utföra beteendet.” En ’cue’ kan vara signal/kommando eller bara att du ställer upp dig och väntar.

Lär hunden jobba snabbt redan från första passet. Visserligen sägs det att man skall kunna lyfta på hatten för ripan innan man lyfter hagelbössan, men hunden bör inte tveka med att sätta sig när fågel lyfter. Många som hör at vi använder så lite hjälp som möjligt i klickerträning tror att vi står och väntar i många sekunder eller till och med i flera minuter! Med enkla grundfärdigheter bör det inte vara nödvändigt att vänta mer än i 3 sekunder. Måste du vänta längre, har du satt dina kriterier för högt. När hunden presterar med latenstid=3 sekunder, sänker du latenstiden till 2 sekunder. Målsättningen bör vara latenstid på 0 sekunder.

 

Träningslogg och 80%-regeln

Att sätta rätt kriterier är en stor utmaning. Framgångsfrekvensen i början av inlärningen påverkar i hög grad hur tillförlitligt det slutliga resultatet blir. Därför är det klokt att planera varje pass noggrant, göra bra kriterieplaner och loggföra vartenda klick. Först när kriteriet har nåtts inom den definierade latenstiden och du lyckas att klicka exakt i 4 av 5 (eller 80%) av försöken, kan du fundera på att öka kriterierna. Håll dig inom 80%-regeln och undvik till varje pris att göra två fel i rad. Ett fel är ett olycksfall, två fel är en ovana, tre fel är en livsstil!

 

Att börja i rätt ände

Det första vi gör är att definiera en målsättning för vad hunden skall kunna när vi är klara, i vilka situationer den skall utföra handlingen och på vilket kommando (stimuluskontroll). Till exempel: Hunden skall sätta sig direkt (latenstid = 0 sekunder) när den ser eller hör en fågel lyfta i alla (jakt)situationer, både efter avanceorder och vid stöt.

Stimuluskontroll: Ljudet av vingslag/synen av fågel på vingarna skall vara ett ”miljökommando” (diskriminativ stimulus) för att sätta sig. (Dessutom vill jag ha sitt på verbalt ”förarkommando”, men när fågeln flyger upp, har jag nog med att hålla bössan mot axeln, och då skall hunden kunna sina saker utan verbalt kommando).

Jag började som vanligt med att träna valpen att erbjuda bra frivilliga grundfärdigheter. Grundfärdigheterna är enkla beteenden som du sedan har användning för i träningen. Fördelen med frivilliga grundfärdigheter är bl a att många av dem kommer att ingå i olika moment med olika kommandon längre fram. Kommandona sätter man på först när grundfärdigheten är färdigtränad och skall utvecklas vidare till ett specifikt delmoment. Det är egentligen bara 4 grundfärdigheter som ingår i RIOS:

1. Fokus
2. Sitt
3. Hålla positionen (Stannakvar)
4. Doggie-Zen

Dessutom bör en fågelhund kunna följande grundfärdigheter:

5. Galopp mot förare(Inkallning)
6. Springa till avståndsbelöning(Resning)
7. Hålla fast utan att tugga(Apport)
8. Loss

Även följande grundfärdigheter kan vara bra att ha på repertoaren:

9. Ligg
10. Utgångsposition
11. Gå vid sidan och titta upp (fritt följ) och/eller
12. Gå bakom(valfritt!)
13. Bakdelskontroll
14. Stå
15. Targeting

Låt oss koncentrera oss på de fyra första grundfärdigheterna med diverse varianter. Du hittar säkert själv flera varianter, anpassade din hund, din typ av jakt och dina behov.

 

1. Fokus/styrbarhet

Kalla det gärna arbetsmodus eller kontakt (kärt barn har många namn). Att det är bra att ha en hund som har bra kontakt med jägaren även om den gör stora slag, säger sig självt. Hunden skall kunna vara styrbar även om den på väg bort från jägaren. Tränas detta på ett positivt sätt behöver du inte vara orolig för att du bryter ned hundens självständighet. Generellt kan man säga att en setter eller pointer sannolikt behöver mer kontaktträning än en vorsteh. Kom ändå ihåg att det är skillnad mellan raserna, men även mellan individerna inom varje ras. Träna mycket kontakt med en självständig hund och träna mindre kontakt med en hund som bara hänger runt benen på dig. När jaktlusten vaknar och hunden har befunnit sig i några fågelsituationer, behöver du all kontakt du kan få, så börja tidigt meddetta.

1.1.  Nära jägaren

Klicka och belöna varje gång hunden tittar på dig i en mängd olika situationer när du är på promenad.

1.2.  På avstånd

Klicka för att hunden vänder sig och tar kontakt med dig på avstånd när ni är ute på promenad. Om hunden tar för stora svängar, byt riktning utan att säga något, eventuellt göm dig och klicka och belöna när hunden kommer intill dig.

Låt alltid en långlina hänga efter hunden när den går okopplad. Håll inte i linan eller ta upp den i onödan. Det skapar hjälpberoende när linan sedan tas bort. Använd en tunn lina som inte fastnar och som inte hämmar hunden när den springer i terrängen. Anpassa längden till hundens aktionsradie, t ex 15 meter för valpar och 25-30 meter för unghundar. Linan används enbart som en säkerhetsventil (som när du behöver hindra hunden från att jaga efter småfågel) och inte för att styra hunden eller för att rycka eller straffa.

1.3.  När den vill hanågot

Se punkt 3.2; Doggie-Zen

1.4.  Fokusframåt

En fågelhund bör inte bara tränas i att ha fokus på ägaren, utan även fokus rakt framåt. Se punkt 3.1; Doggie-Zen

2. Sitt

Hunden skall sätta sig när fågeln lyfter för att inte bli skjuten. Vissa föredrar ligg; valfritt.

2.1.  Nära jägaren

Klicka och belöna när hunden sätter sig frivilligt.

2.2.  På avstånd

Bind upp hunden och klicka när den sätter sig och öka gradvis avståndet mellan dig och hunden. Gå snabbt tillbaka och belöna efter klicket.

2.3.  När den vill hanågot

Se punkt 3.3-5; Doggie-Zen

3. Doggie-Zen

Lär hunden att den får ”allt” den vill ha bara den behärskar sig och utför ett annat beteende först (t ex sitt). Fågelhundar bör inte bara kunna jobba för förstärkare som jägaren har i fickan, men också för externa förstärkare ute i miljön (läs: fågel).

Samtliga ovannämnda grundfärdigheter bör doggiezen-kvalitetssäkras.

3.1.  ”Ja!” som en betingadförstärkare

Som tillägg till klicker och ”Bra” bör hunden ha lärt sig den betingade förstärkaren ”Ja!”. ”Ja!” skall betyda ”nu var du duktig – spring och ta för dig av avståndsbelöningen”. Betinga ”Ja!” genom att säga ”Ja!” samtidigt som hunden springer för att äta en godbit på marken eller från en skål. Gör detta 7-8 gånger. Kör därefter nästa steg en gång för att kontrollera att ”Ja!” har lärts in. Om hunden inte tvärvänder och tar godbiten, bör du repetera detta steg flera gånger. Hunden skall reagera snabbt på ”Ja!” så att du kan använda ordet för att belöna exakt. Du skall inte behöva peka på skålen eller själv springa fram.

”Ja!” kan också användas som fri/varsågod-signal när hunden skall kopplas loss, ut ur bilen, ut genom dörrar, eller får springa bort till andra hundar, med mera.

3.2.  Titta på föraren för att få ta godbit frånmarken

Repetera kontakt 5-6 gånger innan du lägger ut godbiten. Håll hunden kopplad och lägg ned/kasta en godbit eller leksak utanför kopplets längd. Stå helt stilla och håll fast kopplet när hunden försöker dra mot godbiten (inte ryck eller tjat). När hunden självmant vänder sig mot dig, belöna med ”Ja!” och låt den ta godbiten. I början kräver detta lite tålamod, men efter några få repetitioner kommer hunden att vända sig direkt.

3.3.  Sitt för att få godbit påmarken

Börja med att klicka 5-6 snabba sitt innan du kastar godbitar på marken. Hunden kommer att repetera det beteende som senast förstärktes när du kastar godbitar på marken. Kör därefter samma procedur som ovan, men nu väntar du tills hunden sätter sig och tittar på dig. Du bör variera mellan att lägga/kasta ut godbiten själv och att låta en medhjälpare göra det.

3.4.  Sitt för att få leksak påmarken

Samma procedur som ovan. Du bör variera mellan att lägga/kasta ut leksaken själv och att låta en medhjälpare kasta ut leksaker framför hunden från olika vinklar. En dold medhjälpare skall också kunna kasta ut leksaker. Själv tränade vi med råa kycklingvingar som en medhjälpare kastade ut framför oss när vi ”inte ont anande” gick på promenad (i koppel). Ett blixtsnabbt Sitt och ”Ja!” – spring ut och ät.

3.5.  Sitt för att få leksak iluften

Håll en leksak över huvudet på hunden. När hunden sätter sig, klicka och låt den få leksaken. Om hunden hoppar upp efter leksaken, gömmer du den bakom ryggen. När hunden sätter sig snabbt, ökar du gradvis provokationen. Sätt leksaken i rörelse, veva den runt och ryck upp den framför hunden, byt leksaken med ripvinge osv. Låt medhjälparen kasta upp leksakerna.

3.6.  Sitt och håll positionen medan du lockar med godbit framförnosen

Håll en godbit framför nosen på den sittande hunden och knyt handen om hunden försöker att ta godbiten direkt. När hunden ger upp och drar sig lite bakåt, klickar du och öppnar handen. Fortsätt med detta tills hunden drar nosen bakåt så fort du lockar med godbit framför den. Nästa gång du nu klickar för sitt och hunden försöker att resa sig, ta bort handen med godbiten och vänta tills hunden åter sätter sig. Då tar du snabbt fram handen och serverar godbiten.

 

4. Hållapositionen

Hunden bör kunna hålla positionen efter att den har satt sig.

4.1.  Nära jägaren

Så snart hunden kan sätta sig snabbt, väntar du gradvis längre med att klicka (1, 2, 3, 5, 7, 10, 15, 20, 30, 45, 60 sekunder,

1,5 minuter, 2 minuter osv).

4.2.  På avstånd

När hunden kan sitta och hålla positionen när du står nära den, börjar du nu att lyfta en fot, klicka, sätt ned foten och belöna. Gå ett steg ifrån, klicka, gå tillbaka och belöna. Så ökar du gradvis avståndet så långt som behöver, t ex 1, 2, 3, 5, 7, 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50 meter osv.

4.3.  När hunden vill hanågot

I början klickar du och ger godbiten snabbt medan hunden fortfarande sitter. Ganska tidigt bör du lära hunden att sitta kvar även efter klicket och vänta tills du kommer tillbaka och serverar godbiten. (Detta är ett litet undantag från regeln att klicket avslutar handlingen. Träningsavtalet har, enligt de flesta andra avtal, små undantag som skrivits med liten stil längst ned och som hunden glömde läsa då den skrev underJ) Detta tränar du som ett eget moment med hunden nära dig. Se punkt 3.6; Doggie-Zen.

Släpp godbitar eller leksak på marken medan hunden sitter. Belöna med ”Ja!” och låt den springa och ta belöningen. Håll kvar den i kopplet om den försöker att resa sig.

4.4.  Under skott ochfällande

Lär hunden att hålla positionen medan dummy/keps/fågel kastas upp i luften, efterhand även kombinerat med skott. (Se ”Klassisk betingning” här nedan). Belöna med ”Ja!” som ovan när hunden sitter och håll kvar den i kopplet om hunden skulle resa sig.

Det är en stor fördel att göra en bra kriterieplan för varje grundfärdighet med varianter och att använda träningsloggen aktivt.

 

Delmoment

Då grundfärdigheterna var i hamn började jag att vidareutveckla dem till de delmoment som ingår i fågelarbetet. Här ärdet viktigt att fokusera på precision (latenstid) och stimuluskontroll. Hela ”övningen” eller rättare sagt fågelarbetet består av följande delmoment:

1. Söket (delvis medföddaanlag)
2. Stånd (delvis medföddaanlag)
3. Res på kommandot”Ja!”
4. Lugn i uppflog och skott (sitt när fågelnlyfter)

Delmoment 1 och 2 bygger delvis på medfödda anlag, men kan med fördel tränas som egna moment och stimuleras på olika sätt, som ensamma skulle ha rymt flera artiklar.

Delmoment 3 bygger på grundfärdigheterna 3.1. Doggie-Zen och 6 Spring till avståndsbelöning och kan bl a tränas efter Eva Bertilssons och Emelie Jonsson-Veghs tillvägagångssätt för explosiva agilitystarter /se Canis nr 5/2004). En agilityhund skall vänta stående som en spänd gummisnodd framför första hindret, och på signal kasta sig explosivt framåt. Detta påminner mycket om fågelhunden som står i stånd och bara väntar på att jägaren skall ge startsignal om att resa fågeln. Målet för detta delmoment är Stånd – hunden avvaktar – startsignal ”Ja!” – Hunden stöter – belöning. Detta kan tränas på följande sätt:

1 – Använd en belöning som hunden verkligen vill ha. Godbitar i matskål, leksak, ripvinge

2 – När hunden vill springa till sin belöning, tar du bort den en bit, vänder och släpper direkt när du märker att den vill fram. Vänta inte för länge, det skall vara ett rejält ”sug” framåt. Stå stilla tills hunden är framme vid belöningen, spring så efteroch lek med hunden eller fyll på med extra All fokus på skålen, inte på dig. Snabbt ochintensivt!

3 – Lägg på kommandot ”Ja!” strax innan du släpper. Endast verbalt kommando, inga kroppsrörelser. Stå rakt upp och ned när du släpper hunden och var mest möjligt Pressa den inte eller tryck den genom att stå framåtlutad, peka ellertjata.

4 – Nu väntar du tills hunden är i balans. Det känner du genom att trycket i halsbandet blir mindre och att hunden inte ligger på framåt lika mycket, utan flyttar tyngdpunkten något bakåt. De första gångerna belönar du med ”Ja!” bara hunden avvaktar 1/10 sekund, sedan ökar du gradvis tiden. Så släpper du halsbandet försiktigt, därefter tar du et steg åt sidan och slutligen skall du kunna placera dig var du vill i förhållande till hunden. Om hunden står 20 meter från skålen och du några meter bakom hunden, är det bra. Se till att du inte ökar kriterierna för fort, skicka hunden bara när den är tänd och verkligen vill fram. Vänta inte så länge att hunden blir passiv, den skall stå som en spänd snodd. Skulle det ske en gång, var då mycket snabbare nästa gång tills du får tillbaka önskad intensitet. Använd en medhjälpare vid skålen/leksaken. Om hunden tjuvstartar, tar medhjälparen bort belöningen (negativt straff). Du gör inget. Komihåg, all fokus på skålen! Förebygg trögstöt!

 

Lugn i uppflog och skott har jag tränat på följande sätt:

1 – När hunden kan grundfärdigheten Sitt framför dig, på avstånd och när den vill ha något, är det hög tid att sätta på ”kommandot”. Kasta en dummy, en keps eller en leksak upp i luften samtidigt som hunden sätter sig. I början kastar du inte särskilt högt, ser till att klicka exakt samtidigt som hunden sätter sig, tar emot leksaken och belönar hunden. Du bör kunna belöna både med godbit och med föremålet. Belöna till exempel de snabbaste sitten med

2 – Kasta föremålet upp i luften strax innan du ser att hunden skall till att sätta sig. Klicka exakt samtidigt som hundensätter sig och belöna som i steg

3 – Håll föremålet upp i luften, klicka när hunden sätter sig. Belöna snabba sitt med föremålet, de övriga med

4 – Veva föremålet runt i luften, klicka och belöna sitt som i steg

5 – Ryckupp föremålet som är ca 1 meter över marken. Jag band det i ett tunt snöre som löpte genom en trissa som var fäst i ett träd. Här blev jag beroende av medhjälpare, annars skulle det bli alldeles för mycket att hantera; hund, snöre, klicker Själv höll jag hunden ca 1 meter från leksaken och släppte den när den var redo att springa fram. Medhjälparen styrde snöret och ryckte upp föremålet strax framför hunden. När hunden sätter sig snabbt, klicka och sänk ned föremålet till hunden som belöning. Kör korta pass, till exempel 5 repetitioner i taget och ta sedan en paus. Vissa hundar blir tveksamma eller fryser i stånd när de släpps fram till föremålet. Repetera grundfärdigheten Spring till avståndsbelöning direkt utan sitt och använd eventuellt ”Ja!” för att lösa hunden frånstånd.

6 – När detta fungerade, ryckte vi upp föremålet från gradvis lägre position över marken och lät det slutligen ligga påmarken innan vi ryckte upp det strax framför hunden. Vid detta steg är det viktigt att tänka på latenstiden, det får inte finnas någon tveksamhetsfas där hunden står och tittar efter leksaken i trädet eller försöker att hoppa efter den. Hunden bör släppas från olika vinklar och föremålet bör ryckas upp med hunden på varierande avstånd (ripan trycker inte lika bra hela säsongen). Föremålet bör efterhand också ryckas upp med olika vinklar på ”uppfloget”, inte bara vinkelrätt uppåt. Detta kan görasgenom att lägga föremålet längre från trädet, därmed får du ett flackare uppflog. Detta steg bör generaliseras ordentligt både i skogen, i fjället, i oländig terräng osv innan du går vidare.

7 – När hunden sätter sig med latenstid=0 sekunder vid 10 av 10 repetitioner i flera olika situationer ökar du gradvisavståndet mellan dig och hunden, 2, 3, 5, 8, 10, 12, 15, 20, 25, 30 meter Öka så mycket som du behöver och efter hur stort hunden går. (40, 50, 75, 100, 150, 200 meter från föraren). I skrivande stund (Pax är 6 månader gammal) sätter sig Pax perfekt på kort avstånd, och jag har just börjat ökaavståndet.

 

Parallellt med steg 1 till 7 har vi tränat mycket på Hålla positionen och Doggie-Zen, där jag frestar med både godbitar, leksaker och ripvingar med gradvis ökande svårighetsgrad. Klarar inte hunden av att hålla positionen, tar jag bort belöningen eller håller emot i kopplet. Sitter den stilla belönar jag med att låta den springa och ta belöningen. Det underlättar för fortsatt träning när den inte bara kan sätta sig snabbt, men också kan sitta kvar och invänta ”Ja!” för att få springa till avståndsbelöningen som kastats ut.

 

Klassisk betingning…

…spelar också en väsentlig roll för träning av RIOS. Hunden bör vara väl habituerad till både ljudet av vingslag/synen av fågel som lyfter och av skott. Detta är betydande stressfaktorer för många fågelhundar och gör dem svårare att kontrollera i fågelsituationen. Vare sig skott eller fågel på vingarna bör vara ”sensationer” i en fågelhunds liv. Skott-tillvänjning kan göras nära en lerduvebana eller med startpistol. Somliga kombinerar skotträning med duvträning, där det skjuts medan hunden är upptagen med duvorna som släpps. Tillvänjning av fågel kan göras i hönsgård, i en park med duvor eller vid privata duvslag. Själv har jag tagit med Pax in i en hönsgård och satt mig lugnt ned tillsammans med honom. Lugn-träning har vi tidigare jobbat mycket med i många olika situationer. I hönsgården har jag gjort ”godistestet” för att kontrollera hans stressnivå.

Klarar han av att äta godbitar är han tillräckligt lugn för att gå vidare. Tar han inte godbiten, går vi lite längre bort från hönsen. Efter två besök i hönsgården kunde vi fortsätta med operant inlärning, grundfärdigheterna Sitt och Hålla positionen inne hos hönorna. Då jag fick ett snabbt frivilligt sitt var det bara att sätta på ”kommando”. Med en höna på armen kunde jag få den att slå med vingarna samtidigt som Pax satte sig. I skrivande stund har jag just flyttat fram ”kommandot” före beteendet (steg 2 stimuluskontroll – sitt på ”kommandot” vingslag).

 

Fortsatta utmaningar

Jag skall fortsätta träningen med duvor som släpps framför hunden med gradvis ökande svårighetsgrad. När jag börjar öka avståndet sätter jag på långlina så att hunden inte får någon möjlighet att belöna sig själv även om den skulle försöka att rusa efter. Denna träning bör generaliseras väl både till fjälls och skogs då den lätt blir mycket situationsbetingad.

En stor utmaning som jag räknar med att råka ut för trots tillvänjning till tamfågel, är att hunden slutar att ta godbitar i fågelsituationen när jaktlusten vaknar för fullt. Innan vi kommer så långt skall Pax ha lärt sig att sätta sig snabbt och hålla positionen. Då har klickern och godbitarna blivit onödiga då det inte är svårt att belöna en hund som sitter helt stilla, och han är van vid att belönas med ”Ja!” – spring till avståndsbelöning (leksak, dummy, torkad ripa eller skjuten fågel). För att göra det enklare för mig kommer jag att vänta med att belöna med hel ripa tills Hålla fast utan att tugga (apport) är väl inlärt.

 

Baklängeskedjning

En av fördelarna med att klickerträna RIOS är att jag kan baklängeskedja delmomenten när vart och ett av dem är färdigtränade och väl generaliserade, och belöna sista momentet med Ja! – spring till avståndsbelöning. För varje steg kommer hunden närmare belöningen och den vet mycket väl vad som blir nästa steg, inga överraskningar.Hunden ”glädersig” och bara väntar på att få lov att utföra nästa steg. Därmed fungerar det att få lov att utföra nästa delmoment också som en belöning.

Hela beteendekedjan för RIOS ser ut så här: Sök – Stånd – Stöt – Sitt när fågel lyfter – Hålla positionen under skott och träff och kedjan upprätthålls av ”Ja!” – spring till avståndsbelöningen (antingen en torkad ripa som du kastar ut eller att hunden får hämta fågeln som du just har skjutit). Men här bör du också variera genom att själv belöna ibland. Det är inte alltid att hunden får apportera i en äktajaktsituation.

 

Så här baklängeskedjar du i praktiken: 

1. Hålla positionen under skott ochträff

Börja med sittande hund, fyr av ett skott och kasta samtidigt ut avståndsbelöningen (fågel eller leksak). Låt hunden sitta en halv till 1 minut. Detta kan den redan bra. Belöna med ”Ja!” och låt hunden springa och hämta sin belöning. Upprepa detta steg 3-6 gånger och belöna ordentligt.

2. Sitt när fågel lyfter – Hålla positionen under skott ochträff

Lägg på näst sista steg; att sätta sig när en duva släpps framför hunden. Detta har du också tränat mycket i olika situationer och hunden sätter sig blixtsnabbt när den ser och hör fågeln. Släpp duvan, hunden sätter sig, skottet avlossas och apportfågeln kastas ut. Hunden sitter kvar en liten stund innan du låter den springa och hämta sin belöning.

3. Stöt – Sitt när fågel lyfter – Hålla positionen under skott ochträff

Så kommer tredje sista steg; att stöta fågeln på kommandot ”Ja!”. Det är inte viktigt om hunden tar stånd på detta steg, bara be den stöta (springa fram mot medhjälparen som släpper duvorna). När duvan släpps vet hunden att den skall sätta sig, skottet går, apportfågeln kastas, hunden sitter kvar, och det hela belönas med avståndsbelöningen.

4. Stånd – Stöt – Sitt när fågel lyfter – Hålla positionen under skott ochträff

Nu lägger man på stånd. Antingen tar hunden stånd självständigt eller du kan leda upp den bakom en erfaren hund så att den sekunderar. Den äldre erfarna hunden kan sedan tas ut av ståndet och hunden under upplärning ges avanceorder. Hunden stöter, fågeln lättar, hunden sätter sig, man skjuter (antingen fälls fågel eller apportfågel kastas ut), hunden sitter kvar en stund och belönas.

5. Sök – Stånd – Stöt – Sitt när fågel lyfter – Hålla positionen under skott ochträff

Nu är hunden så gott som färdig och denna del kan köras i träningsterräng, gärna med utsatt fågel så att den med stor sannolikhet hittar fågel. Nu körs hela kedjan: Sök, stånd. stöt, sitt under uppflog, skott, träff, sitta kvar och belöning.

För att kedjan skall hänga ihop är det viktigt att alla delmomenten är tränade med positiv förstärkning. Om ett moment innehåller ett hot av typen ”sitt, annars…”, kommer det moment hunden utför just när hotet serveras att bli sämre ( positivt straff). Även milda hot är inte särskilt förstärkande.

När både RIOS och apportering har generaliserats väl och baklängeskedjats var för sig, kan jag kedja samman RIOS och apporten (förutsatt att även apporten har tränats klickerskt och är fri från ”hot”). Belöningen för att sätta sig och hålla positionen under uppflog och skott blir då att få lov att hämta skjuten fågel. Sannolikt det bästa godis för de flesta fågelhundar. Om du missar, får du belöna med att kasta ut en torkad ripa. Du bör variera med att köra varje beteendekedja separat så att du kan skicka ut hunden i nytt sök efter kvarvarande fågel, före apporteringen. Emellertid är det ett intressant fenomen som man får räkna med kan dyka upp när man baklängeskedjar, nämligen testfasen. Hundar försöker alltid att ta lättaste vägen till målet, och vi måste lära dem att det inte lönar sig. Sannolik testning kan vara att hunden försöker låta bli att sätta sig när fågeln lyfter eller tjuvstartar när den hör skottet. Då är långlinan bra att ha för att stoppa hunden och därmed lära den att ”sorry, min vän, genvägar leder inte till fågel i käften”. Avbryt alltid om hunden slarvar med ett steg i kedjan. När du har jobbat dig igenom testfasen, får du en säker och stabil kedja.

 

Fördelar och nackdelar

”Detta låter ju bra rent teoretiskt, jag tror det inte förrän jag sett det”, tänker du kanske. Ja, jag är nyfiken själv, den som lever får se.

En av fördelarna med klickerträning är att du börjar uppmärksamma inlärningsstegen, börjar i rätt ände och gör ett ordentligt grundarbete. När jag ger ett kommando vill jag ha det perfekt första gången. Du får säkra kommandon när du säger minst möjligt under inlärning, och väntar med att sätta på kommando tills hunden vet vad den skall göra. När du spelar på hundens eget initiativ verkar det som om hunden blir ”mer medveten” om sitt eget beteende och generaliseringen går därmed mycket lättare. Dessutom förebygger du hjälpberoende. Andra fördelar kan vara att du kan baklängeskedja både RIOS och apport (hunden reagerar snabbare på kommandona när den ”vet” vad som är nästa steg), att hunden inte blir rädd för att göra fel (undviker viltskygg hund eller osäkert sök), att sitt är positivt inlärt kan förebygga seg stöt (det är inte särskilt förstärkande att hotas med ”sitt, annars…” när hunden är duktig och stöter) och med ett väl tränat Doggie-Zen är det bara en fördel om hunden blir ”het” i situationen (då jobbar den bara bättre för sin förstärkare).

Klickerträning har den nackdelen att det krävs mer tankeverksamhet och planering från förarens sida än vid andra metoder. Att straffa oönskat beteende kräver inte särskilt mycket tankeverksamhet. Att observera och belöna positivt beteende kräver en viss uppmärksamhet. En annan nackdel är att du genom hela hundens uppväxt bör fokusera på kontroll, använda långlina, till varje pris undvika busfasoner och inte låta unghunden springa fritt och okontrollerat i skogen. Klickertränare stramar inte upp med dressyr senare, utan lär hunden vad den skall göra redan från början. En duktig hundförare försätter inte sin hund i situationer som den inte tacklar. Men det bör tilläggas att inga metoder är effektiva utan bra timing, rätt satta kriterier och rätt förstärkning. Det är med klickerräning som med alla andra metoder att ju bättre tränaren behärskar metoden, och ju mer man tränar med sin hund, desto bättre blir resultatet. Den dag du har lärt dig konsten att träna hund och hunden har lärt sig konsten att bli tränad (läs: att träna sin ägare), då blir klickerträning verkligeneffektiv!

 

Sammanfattning

Med fyra enkla grundfärdigheter, lite klassisk betingning och en bra träningslogg kan även fågelhundar klickertränas. Frågan är inte om teknologin fungerar eller ej (inlärningspsykologi är en ren deskriptiv, alltså beskrivande, vetenskap), men om vi lyckas komma fram till bra metoder som grundas på endast positiv förstärkning och negativt straff. Klickerträning är i ständig utveckling och vi är alla med på att utveckla nya metoder. Kom ihåg att klickerträning är mer än klickande och korvbitar!

 

För mera info om Thomas Stokke, se Klickerklok.se