Cecilies hund, Tia, deltog i sin första tävling i lydnadsklass 1. På platsliggningen låg hon till att börja med fint och prydligt, men efter ca 30 sekunder reste hon sig upp, lämnade sin plats och travade bort till matte (någon som har upplevt det förr….?).
Text: Morten Egtvedt
Några andra hundmänniskor som stod utanför plan frågade senare Cecilie varför Tia hade rest sig. ”Hon kan inte övningen tillräckligt bra ännu”, svarade Cecilie. De tittade underligt på henne. ”Men varför blev hon inte liggandes?”, frågade de igen. ”Hon har inte lärt sig övningen tillräckligt bra än, sa Cecilie igen.” Ja men, det måste ju finnas en grund till att hon reste sig”. De var tydligen på intet sätt nöjda med svaret. Cecilie kastade en uppgiven blick på mig innan hon sa ” Tja, hanhunden som låg vid sidan om henne stirrade på henne, och hon är ju lite otrygg med andra hundar. Och så var hon säkert lite trött efter den långa bilfärden på morgonen också”. ” Jaså, det var därför”. De verkade äntligen nöjda med svaret.
Vi diskuterade detta fenomen i efterhand. Inte själva platsliggningen, för vi var fullt medvetna om varför Tia inte låg plats. Enligt vår mening kan felet inte skyllas på en lång biltur eller den ivriga hanhunden som låg vid sidan om henne. Däremot hade vi att göra med en 14 månaders tik med myror i benen, som inte har tränat särskilt länge, hon var på ett nytt ställe med nya okända hundar… Vi var förberedda på att detta kunde ske. Tia var rätt och slätt inte ”genomtränad” på övningen platsliggning, hon var inte ens halvvägs. Enkelt och bra, hon hade inte lärt sig övningen tillräckligt bra. Så varför godtog ingen den förklaringen?
När vi tänkte efter kom vi fort fram till att detta är ett fenomen som är mycket utbrett bland hundägare som tränar ett eller annat med sin hund. Att erkänna att hunden inte kan övningen tillräckligt bra än är något man väldigt sällan hör från hundägaren. Däremot hör man rätt som det är många andra förklaringar (läs: bortförklaringar) när saker och ting går galet. Här är ett litet urval:
- ”Det måste ha varit bärplockare i spåret”
- ”Det var så vått på marken”
- ”Hon var så okoncentrerad idag”
- ”Han vet att det är tävling”
- ”Någon har strött godbitar på marken”
- ”Det måste ha varit löptikar här”
- ”Han ju mitt i den fysiska könsmognaden”
- ”Han testar ledarskapet”
- ”Jag uppför mig helt annorlunda när jag tävlar”
- ”Jag blir så nervös när andra ser på”
- ”Hon vet egentligen vad hon ska göra med ids inte”
- ”Han försöker smita undan”
- ”Det var för varmt idag”
- ”Det var för kallt idag”
- …osv.
Om vi tittar närmare på alla dessa bortförklaringar på varför det gick galet, kunde vi faktiskt ha bytt ut var endaste av dem med en åtskilligt mer användbar anledning: “Min hund kan inte övningen tillräckligt bra än.” Hunden är inte färdigtränad innan den kan följa ett spår över hjortronmyren en söndag i augusti. Den ska kunna gå fritt följ utan att bry sig om tikfläckar och godbitslukt på marken. Den ska villigt lägga sig mitt i vattenpölen när du säger ligg. Den ska vara så säker på övningen att den inte bryr sig om du uppför dig lite annorlunda eller skälver lite mer på rösten än vanligt (man kan träna på det också!). Den ska tåla att det är varmt eller kallt (inom rimliga gränser). OK, jag vet att allt detta kräver mycket träning. Men innan du har tränat din hund så mycket har du faktiskt inte rätt att förvänta att allt ska fungera klanderfritt på en tävling. Om du inte har tränat så mycket måste du rätt och slätt förvänta dig att saker och ting går fel. Och då är INTE orsaken att hunden är trött eller att omgivningarna är stökiga – orsaken är att hunden inta kan övningen tillräckligt bra än. PUNKT.
Varför har hundägare så otroligt svårt att se detta? Några av orsakerna ligger troligtvis i att denna förklaring flyttar ansvaret från hunden eller något i omgivningen över på oss själva. Vi har inte tränat vår hund tillräckligt bra….
Men är detta egentligen något att skämmas över? Jag tycker inte det. Så länge man inser detta visar det att man har förståelse för vad som är den egenliga orsaken till att hunden inte alltid gör som vi vill. Man inser att hunden fortfarande är i början på inlärningsprocessen, och då är lösningen på problemet också uppenbar. Man måste träna mer i många olika situationer. Och gradvis får man en säkrare och säkrare hund. Det är det god hundträning handlar om.
Om man däremot börjar skylla på faktorer i omgivningen blir ”lösningen” ofta att avskärma dessa oönskade förströelser från träningen. Hundägaren blir väldigt fokuserad på att passa så att det inte är andra hundar i närheten när han ska träna, han måste se till att alltid hitta den torraste fläcken på marken när han ska träna ligg, han måste till varje pris försäkra sig om att det inte är bärplockare inom en mils omkrets när han ska träna spår osv. På detta sätt kan hundägaren på ett elegant sätt kamouflera det de inte vill inse: Hunden kan inte övningen tillräckligt bra…. Och resultatet är att hunden sannolikt aldrig ges chansen att lära sig tillräckligt bra på en gång. Men sådana hundar kommer man att uppleva att de av och till (under optimala förhållanden) kan prestera väldigt bra, men andra gången inte fungerar alls.
Ännu värre blir det om man börjar skylla på ”den okoncentrerade hunden”. Då är vägen kort till gammaldags hårda metoder som egentligen bara är ett sätt att kamouflera att man inte är duktig nog att gå gradvis fram i träningen.
Självklart kan och bör man börja träningen på nya övningar utan flera störningar än nödvändigt, men förr eller senare måsta man komma vidare. Om hunden inte blir tränad bra nog kan vi inte lita på den.
Väldigt ofta komplicerar man hundträningen mer än nödvändigt. På de flesta frågor jag får om varför saker och ting går fel är svaret rätt och slätt att hunden inte har lärt sig övningen tillräckligt bra. Jag vill gå så långt som att säga att om en hund inte gör det du vill, har den PER DEFINITION inte lärt sig övningen bra nog. Hunden är ju inte ”färdigtränad” innan den kan utföra övningen i de flesta tänkbara situationer, eller hur? Och glöm förklaringar som att ”hunden EGENTLIGEN vet vad den ska göra”: Bullshit!
Det är fullständig ointressant vad du inbillar dig att din hund ”Vet”! Så länge den faktiskt inte GÖR det, kan den fortfarande inte övningen tillräckligt bra enligt min åsikt.
Om du vill bli en bättre hundtränare föreslår jag att du ställer dig framför spegeln och kör lite ”personlig momentträning” någon gång ibland. Se dig i spegeln och säg med största självklarhet: ”Nnggh..- min hund har inte lärt sig det tillräckligt bra än”. Försök att göra detta flera gånger. Det brukar bli lättare med tiden…