Vi får ofta frågor om hur vi använder klickern i bruksträning. Nåväl, vi använder klickern i bruksträningen också, men kanske inte lika mycket som t ex i lydnadsträningen. Däremot använder vi klickerträningens principer i allt vi gör, även i bruksträningen.
Text: Cecilie Köste & Morten Egtvedt
Det är 3 huvudprinciper för det som vi definierar som klickerträning:
1. För att ändra ett beteende använder vi positiv förstärkning (”belöning”), negativ straff (”avlägsna något hunden vill ha”) och extinktion (”att inte belöna”) – man använder mao ingen form för obehag/korrigering.
2. Inlärningen sker med så lite hjälp som möjligt – man bygger på hundens eget initiativ istället för att locka hunden att göra saker.
3. Systematiskt användande av en betingad förstärkare. En betingad förstärkare är något som talar om för hunden att den verkliga belöningen är på väg. Den betingade förstärkaren kan vara en klicker, men även andra saker.
I den här artikeln beskriver vi ett förslag på hur man kan använda klickerträningsprinciperna att träna in söket/systemet i sökarbetet.
Uppdelning av sökmomentet
Vi föredrar att dela upp sökträningen i fyra olika delar:
1. Själva söksystemet
2. Lokalisering av figurant/sök med hög näsa
3. Markeringen (skall eller rulle)
4. ”Skogslydnad”
Här kommer vi endast att skriva om hur vi kan klickerträna själva söket/systemet, eftersom det är detta vi får flest frågor om.
Inlärning av rullemarkering har vi redan skrivit om i Canis nr 3/1999. Den artikeln ligger också tillgänglig på www.canis.no (se under ”Biblioteket”). Skallmarkering och de andra delarna av sökträningen kommer vi kanske att skriva om en annan gång.
System i sökarbetet
Att ha ett ordentligt inlärt system i sökarbetet har flera fördelar:
- Man får terrängen genomsökt på effektivaste sätt. Man sparar därmed tid, och hunden sparar krafter.
- Man har bättre kontroll på vilka delar av terrängen som hunden har sökt igenom.
- Högre betyg på tävlingar!
Målet är att hunden på kommando skall springa 50 meter rakt ut, därefter i en båge framåt och komma in mot föraren som därefter skickar hunden direkt över på motsatta sidan om mittlinjen (stigen). På så sätt fortsätter söket tills hunden hittar en figurant.
Att hunden korsar mittlinjen utan att stanna kallas ”flying”. Det är viktigt att hunden inte korsar mittlinjen för långt från föraren, eftersom vi vill ha kontroll på var hunden korsar, och var den är och var den har varit. Det är också lättare att styra hunden ut mot rätt ställe när den passerar helt intill föraren. Hundföraren får själv bestämma hur noggrann han vill vara, men att korsa mittlinjen mer än 3-4 meter från föraren bör nog räknas som alltför otillförlitligt eftersom hunden då kan korsa mittlinjen utan att hundföraren ser det om terrängen är tät.
Utrustning och terräng
Det man behöver för att träna system är hund, hundförare och minst två figuranter. Du bör ha ett arbetstecken på hunden så att eventuella bärplockare förstår att detta är en hund i arbete och inte bara en lösspringande hund utan kontroll. Det kan också vara klokt att redan från början sätta rulle på hunden (om du har valt rullemarkering) så att den vänjer sig vid att springa med rullen dunkande mot halsen. Fäst gärna rullen så att hunden inte kan ta den i munnen.
Dessutom måste du ha med dig belöning till hunden. Huvudregeln är att du skall använda den belöning som hunden uppskattar mest. I början av systemträningen kan det emellertid vara mest praktiskt att använda godbitar som belöning. Då får man fler repetitioner på kortare tid eftersom man inte behöver använda tiden till att få hunden att ge ifrån sig leksaken, osv. Efterhand som hunden måste söka längre bör man emellertid använda den belöning som hunden tycker bäst om.
Terrängen bör vara öppen med en tydlig mittlinje. Med öppen terräng menas myr, ljunghed eller öppen skog med buskar och stenar. Du kan faktiskt även köra de första passen på en gräsplan.
Steg 1
Hund och förare ställer upp sig på mittlinjen. En figurant står 2-4 meter ut från varje sida om mittlinjen. Figuranterna kan eventuellt sätta sig på huk, men de skall INTE ropa på hunden eller på andra sätt uppmana hunden att ta kontakt. Målet är att hunden själv skall välja att ta kontakt med en av figuranterna.
Hundföraren står bara lugnt och väntar utan att säga något och utan att kommendera hunden. Vanligtvis går hunden snart bort och tar kontakt med en av figuranterna. Figuranten klickar i samma ögonblick som hunden tar kontakt och sätter sig därmed ned och belönar med en rejäl portion godbitar (minst 5-7 st).
När figuranten har belönat färdigt, reser han sig upp och blir passiv. Hundföraren vänder då fronten mot figuranten på andra sidan. Målet är nu att hunden själv skall välja att gå över till den andra figuranten. Denne klickar och belönar på samma sätt när hunden tar kontakt.
Medan hunden får belöningen hos figurant nr 2, förflyttar sig hundföraren några meter framåt längs mittlinjen. Figurant nr 1 förflyttar sig också framåt och lite längre ut i terrängen, så att det går en rak linje från fig 2, förbi hundföraren och till fig 1. När fig 2 har belönat färdigt reser han sig upp och blir passiv. Hunden skall därefter springa över till fig 1 för att få ett nytt klick (varpå hundföraren och fig 2 går framåt).
Såhär fortsätter ni tills hunden går bra och säkert fram och tillbaka mellan de två figuranterna. Figuranterna kan dra sig ut i terrängen från 2 meter till ca 15 meter på första passet. Här måste hundföraren observera hunden. Det viktigaste är som sagt att hunden går bra och säkert fram och tillbaka mellan de två figuranterna. Hundföraren skall säga minst möjligt under hela seansen. Hans uppgift är endast att vända sig med fronten mot den figurant han vill att hunden skall gå till. Ca 10 repetitioner är ett lagom pass att börja med. Observera hunden och avsluta medan hunden fortfarande är ivrig.
Ibland kan hunden försöka gå till samma figurant två gånger i rad istället för att springa över till den andra. Vid sådana tillfällen bör figuranten bara förhålla sig passiv. Hunden skall lära sig att springa fram och tillbaka mellan figuranterna varannan gång, och därför är det endast det vi vill förstärka. Hunden lär sig snabbt denna regel.
Vissa hundar kan det vara lämpligt att ha kopplade de första repetitionerna tills de har lärt sig att det är de två figuranterna som är intressantast i skogen. Det hindrar hunden från att sticka och göra andra saker istället. Så snart du ser att hunden börjar förstå spelreglerna, kopplar du loss.
När hunden lyckas springa 10 gånger perfekt mellan de två figuranterna utan att tappa intresset eller hitta på andra saker, kan du gå vidare till steg 2.
Steg 2 – öka avståndet
Än så länge är det inte mycket i vår träning som påminner om sök. Ändå är det viktigt att göra steg 1 grundligt. Vi vill ha en hund som själv väljer att gå frivilligt till figuranterna utan att vara beroende av figuranters lockande eller uppmuntran/tjat från föraren.
Men redan vid andra passet är det dags att fortsätta öka avståndet till figuranterna. Börja gärna de två första repetitionerna på 4 meters avstånd så att hunden känner igen sig från förra passet, men därefter förflyttar sig figuranterna längre och längre ut för varje slag samtidigt som de rör sig framåt i terrängen. Öka gärna avståndet med ca 5 meter för varje slag. Var emellertid beredd på att sänka avståndet om hunden inte gör rätt. Målet är att planera träningen så att hunden gör rätt varje gång. Med ”rätt” menar vi att hunden springer i full fart mellan figuranterna utan att stanna, utan att tveka – bara fullt ös mellan figuranterna!
Figuranterna skall fortfarande stå eller sitta på huk så att hunden lätt kan se dem från mittlinjen. Hundförarens jobb är fortfarande att endast stå med fronten mot den figurant som hunden skall springa till, och därmed fungera som hundens passeringspunkt. På detta sätt lär sig hunden omedelbart att springa i den riktning hundföraren står vänd med kroppen. Hundföraren kan även ta ett litet steg i riktning mot figuranten strax innan hunden passerar, och om han absolut vill lägga på ett handtecken, kan han göra det. Men det bästa är att använda så få tecken som möjligt.
Efter ganska kort tid är det normalt att hunden blir väldigt ivrig på att få komma snabbt ut till figuranterna. Hundföraren måste emellertid se till att han inte förlorar all kontakt med hunden under söket. Om man känner att det börjar gå lite för fort i svängarna kan även ägaren belöna hunden på mittlinjen innan den springer ut på andra sidan. Man kan med andra ord variera mellan att belöna hunden för att komma in till föraren och att skicka hunden direkt över till den andra figuranten. Så länge hunden passerar tätt intill föraren kan man gärna köra ”flying” så ofta som möjligt.
Det kan vara bra att tydligt skilja på när hunden skall springa direkt över till nästa figurant, och när den skall stanna hos föraren på mittlinjen innan den springer ut på andra sidan. När vi står upprätta, vända ut mot skogen, betyder det att hunden skall köra ”flying”. Om vi sätter oss på huk när hunden kommer in mot mittlinjen, betyder det att vi vill belöna den. Du kan även välja andra tecken, bara det är tydligt för hunden vad den skall göra. När hunden är ca 5 meter från föraren bör den redan veta om och var den skall springa ut på nästa sida, eller om den skall stanna hos föraren.
Steg 3 – sätt på signal
När du har kört ett par pass där figuranterna är 30-50 meter ute kan du börja sätta på kommandot. De två viktigaste kommandona du skall lära hunden är ”kom” och ”sök!”.
Egentligen har du redan lärt hunden ett sök-kommando, nämligen att du står med fronten mot skogen. Men sätt gärna på ett verbalt kommando i tillägg. Sättet vi lär in sök-kommandot på är helt enkelt att säga ”sök!” just när hunden frivilligt springer ut till figuranten. Du kan säga ordet när hunden börjar springa ut till första figuranten, och du kan även säga ordet just när hunden passerar dig på väg till nästa figurant. Men ha som tumregel att du endast säger kommandot om du kan sätta 100 kr på att hunden kommer att göra ett perfekt slag!
När du har gjort detta under några pass kan du också lära hunden att sitta vid sidan och vänta med att springa ut tills du säger kommandot. Men du bör först ha tränat en del ”skogslydnad” innan du börjar för mycket med detta. Det är viktigt att all kontroll i sökrutan är 100% positiv. Genom att träna alla momenten i förväg kommer du undan tjat och korrigering i samband med söket.
Inkallningssignalen som du använder i söket är också mycket effektivt att lära in under denna systemträning. När en figurant har blivit passiv kommer hunden att börja springa in mot dig för att gå över till den andra figuranten. Du kan ropa på hunden just när den börjat springa in mot mittlinjen. Inkallningssignalen kommer därför snart att betyda att den skall komma in + att det ligger en figurant på andra sidan. Inkallning bör självklart även tränas mycket utanför själva söket (”skogslydnad”).
Steg 4 – gradvis mer dolda figuranter
Din hund kan nu springa fram och tillbaka mellan figuranterna när de står synliga 50 meter från mittlinjen. Nu kan figuranterna börja gömma sig mer och mer. Börja gärna träningspasset med ett par synliga figuranter så att hunden ”kommer igång”. Därefter döljer sig figuranterna mer och mer för varje slag.
Denna del av träningen går vanligtvis väldigt bra. Hunden är redan mycket säker i att springa rakt ut från mittlinjen och kommer i regel att fortsätta med det. Vår erfarenhet är att vi ofta kan skicka hunden på helt dolda figuranter på 50 meters avstånd redan på fjärde träningspasset – och då utan någon som helst påverkan från figuranten.
80 %-regeln
Om du ser att hunden börjar tveka och viker av för tidigt skall du så fort som möjligt placera figuranterna så att hunden lyckas med att springa rakt ut (dvs närmare eller mer synliga). Dårliga slag får inte förekomma i sökträningen! Nåväl, i praktiken är det naturligtvis svårt att träna felfritt, men undvik i varje fall att hunden får chansen att göra fel två gånger i rad. Om du vill ha ett pålitligt sök är det viktigt att lägga upp träningen så att hunden har en så liten felprocent som över huvud taget möjligt.
Det är en god regel att räkna antal lyckade slag när du tränar sök. Du bör göra ditt yttersta för att minst 4 av 5 (eller 8 av 10) slag är helt perfekta. (Om 10 av 10 alltid är perfekta har du antingen överjordiska krafter – eller du går för sakta fram!) Det enda du skall räkna som perfekt är att hunden går snörrätt ut och hittar figuranten vid första försöket – allt annat skall räknas som misslyckat. Om du lyckas lägga upp träningen så att du följer denna formel är det förvånande hur fort du kan avancera i träningen. Emellertid är det tyvärr inte ovanligt att se hundförare som skickar ut hunden både 3 och 4 gånger innan hunden äntligen går helt ut till figuranten (75 % fel, 25 % success). Detta är ett mycket effektivt sätt att få dåliga sökhundar på.
80 %-regeln är mycket effektiv att förhålla sig till även i andra typer av hundarbete.
Steg 5 – gradvis svårare terräng
Vi har nu en hund som går rakt ut i skogen utan att se figuranten i förväg. Hittills har vi endast tränat i ganska översiktlig terräng. Nu måste vi även börja träna i terräng som är mer kuperat och med tätare vegetation. När du första gången skal träna i ny terräng kan du gärna hoppa tillbaka till steg 1 eller 2, dvs att du placerar figuranterna lätt synliga eller på kort avstånd. När hunden utan problem springer fram och tillbaka mellan figuranterna kan du öka avståndet (och dölja figuranterna) ganska snabbt.
När du har kommit så långt i träningen finns det heller ingen anledning att följa systemträningen helt slaviskt. Kommer du till ett ställe där du inte är säker på om hunden kommer att göra ett perfekt slag, kan du belöna hunden på mittlinjen, köra en påverkning (syn, ljud eller vittring) och därefter skicka hunden – om det är mest praktiskt. Regeln for påverkan är; man bör köra så lite påverkan som möjligt – men så mycket påverkan som är nödvändigt. Alltså; om sökslaget blir perfekt utan påverkan är det inte nödvändigt med påverkan, blir sökslaget dåligt utan påverkan måste du köra påverkan. Det viktigaste är att till varje pris undvika dåliga slag. Kom ihåg 80%-regeln! Måste du använda påverkan på mer än hälften av slagen är det mycket som tyder på att du har gått för fort fram, och du bör då sänka kriterierna (köra i mer översiktlig terräng) hellre än att köra påverkan.
Steg 6 – tomslag
Hittills har vi kört hittaövning på vartenda slag. Vi tror att det är klokt att köra länge med kontinuerlig förstärkning. När vi tränar system på det här sättet får vi ju faktiskt redan från början tränat in två viktiga aspekter på tomslag, nämligen inkallningen + ”flying”. När vi har kommit så långt att hunden alltid går rakt ut, oberoende av terräng, är det dags att även börja med tomslagen. När vi har kommit så långt i träningen är det egentligen inte särskilt stor skillnad på klickerträning av sök och på ”vanlig” sökträning. Nu gäller det bara att gradvis lägga in flera tomslag, snyggt och försiktigt. Särskilt när du börjar lägga in flera tomslag är det viktigt att komma ihåg 80%-regeln. Minst 8 av 10 slag skall vara perfekta, dvs att hunden springer minst 50 meter snörrätt ut på första försöket utan att tveka och hittar figuranten (eller viker av framåt och kommer tillbaka om det är ett tomslag).
Så sätter vi ihop sök och markering
Parallellt med att du tränar systemet/söket bör du också jobba mycket med markeringsträningen. Vi föredrar att vänta med att sätta ihop sök och markering tills hunden utan vidare kan söka 3-400 meter, och naturligtvis att markeringen fungerar perfekt. (Skallmarkeringen är vanligtvis mindre komplicerad att sätta ihop med söket vid en tidigare tidpunkt än rullemarkeringen.)
Hur skall hunden förstå att den nu plötsligt skall ta rullen när den tidigare alltid fått belöningen direkt? Detta går vanligtvis väldigt bra. Hunden har ju redan tränat flera hundra markeringar utanför sökrutan, och när figuranten inte börjar leka med en gång hunden kommer, kommer det inlärda markeringsbeteendet att ”slås på”. Hunden lär sig snabbt att när figuranten är passiv skall den markera, och när figuranten börjar belöna direkt är det naturligtvis bara att vara med på leken!
Sammanfattning
I den här artikeln har vi beskrivit ett förslag på hur man kan klickerträna systemet/söket i sökarbetet. Sök består av många andra delar som också måste tränas in, men vi kan inte ta med allt i en kort artikel. Vi hoppas emellertid att du har fått några nya idéer att ta med dig i din träning.
Den viktigaste skillnaden på hur vi klickertränar söksystemet och hur det ”vanligtvis” görs, ligger nog på de första stegen i träningen. Vi lägger stor vikt vid att hunden självständigt skall välja att gå ut till figuranterna framför att figuranten skall vifta med armar, ropa eller klappa. Figuranterna står till en början helt synliga, men skall inte påverka hunden på något annat sätt. Vi shapar därmed in att hunden springer frivilligt fram och tillbaka mellan figuranterna med föraren som ”passiv passeringspunkt”. Vi börjar på mycket kort avstånd och ökar gradvis och nästan omärkligt avståndet till figuranterna och hur dolda de är. Kriterierna ökas gradvis så att vi håller oss inom ”80%-regeln”.
Figuranterna kan gärna klicka innan de belönar hunden, särskilt vid de första träningspassen. Hur länge man fortsätter med detta är inte det viktigaste. Klickern kan man snart plocka bort – det viktigaste är att hunden hela tiden springer frivilligt ut till och mellan figuranterna.
Vi har använt denna metod i flera år nu, och vår erfarenhet är att även de grönaste hundar kommer snabbt upp till en nivå där de kan söka utan någon form för påverkan. Genom att vara noggrann med att undvika dåliga slag under hela inlärningen, ser vi också att hundarna själva när de är trötta hellre ökar längden på slagen än att korta dem.
Så blev metoden ”upptäckt”
Berättelsen om Nidar
Metoden som beskrivs i denna artikel skiljer sig ganska mycket från så som sök vanligtvis lärs in. Det vanliga är ju att börja med figuranten på 50 meter och använda en eller annan form för påverkan (vittring, syn eller ljud) för att få hunden att gå ut. Därefter trappar man gradvis ned påverkan tills hunden går ut på bara kommandot. Att börja med att hunden frivilligt skall springa fram och tillbaka mellan två personer som bara står några meter från mittlinjen kan synas drastiskt, och man kan undra på hur vi kom på detta.
Nåväl, sanningen är att vi kanske inte hade kommit på detta om det inte hade varit för en schäfer med namnet Nidar. Eftersom Nidar var schäfer tyckte diverse instruktörer att han borde belönas med dragkamp ute hos figuranten. Men Nidar var inte helt som andra schäfrar, och tyckte inte mycket om att ha dragkamp hos figuranterna. Resultatet blev naturligtvis att Nidar efterhand sökte sämre och sämre. Slutligen var det så illa att han inte ens ville gå ut till figuranten även om han hade vinden rakt i näsan eller att figuranten ”poppade” upp eller ropade på honom. Till och med när figuranten sprang ut helt från mittlinjen medan Nidar tittade på, ville han inte följa efter ut i skogen.
Eftersom Nidar på alla sätt var det totalt motsatte av en klickertränad hund (som ju gör det aller mesta helt frivilligt), tänkte vi att vi kunde försöka klickerträna söket, även om vi inte hade gjort detta tidigare (vi hade vid den här tidpunkten endast klickertränat skall/rullemarkering, aldrig själva söket).
Första målsättning var naturligt nog att få Nidar att göra saker på eget initiativ. Därmed var det naturligt att börja med figuranter som bara stod ett par meter bort. När Nidar gick ut till dem blev det klick + godbit. Det tog inte lång tid förrän han tyckte att den här leken var väldigt rolig, och vi kunde snart öka avståndet så som beskrivit i artikeln.
För Nidar var det väsentligt att figuranterna använde klickern när han kom ut till dem. Nidar hade tidigare tyckt att figuranterna kunde vara obehagliga. Klickern blev emellertid förknippad med den nya belöningen (jättemycket försiktigt kel + godbitar). Under den nästa månaden kunde vi tydligt se att om en figurant av en eller annan orsak glömde att klicka, blev Nidar något mer avvaktande, men så snart han hörde klicket var det som om vi kunde se att han tänkte ”Yes, du ÄR en rolig figurant”. Efter ett par månaders träning var det emellertid inte så viktigt för Nidar om figuranten klickade eller inte, och figuranten behövde absolut inte vara försiktig med honom längre.
Utöver denna söktrening klickertränade hundföraren även all ”skogslydnad”. Nidar hade tidigare ”mält sig ur” om föraren började kommendera honom ”fot” osv på mittlinjen. Målet var därför att Nidar frivilligt skulle komma i utgångsposition när hundföraren ställde upp sig med fronten mot skogen (för att få klick + godbit). Hundföraren gjorde här ett väldigt bra arbete. Hon använde en hel vecka för att bara klickerträna lydnad i skogen, och efter det blev hunden mycket lättare att styra även i sökträningen.
Efter 3-4 månader med denna träning gick Nidar upp till B-prov som räddningshund. Han sökte utan vidare 400 meter och klarade provet.
Vi tyckte metoden fungerade så bra att vi också började köra detta upplägg helt från början med nya hundar. Vi såg snart att när man använde denna metod på hundar som inte hade otrevliga erfarenheter från tidigare, kom progressionen ännu snabbare. Det är som om hundarna får en extra kick när de får lov att göra allt helt frivilligt.
Vill du lära mer om sök?
Se webkurs om inlärning av sök med klickerträning på Canisakademin.se
Läs boken «Sök i teori och praktik» av Morten Egtvedt & Cecilie Køste
